29 februari 2012

Blomsterfägring

Om nån timme bär det av på nya äventyr. Eller fortsatta sådana, kanske man ska säga. Hu, måste jag bli så nervös? Måste ju springa på toaletten hela tiden!

Gick en lång promenad med Patrik i vårsolen idag. Underbart väder! När vi ändå var ute så gick vi till Coop och handlade. Vi bor precis intill en stor ICA-affär, men ibland kan det ju vara trevligt att kolla något annat utbud också. Hittade 15 pack blandade röda tulpaner till ett väldigt nedsatt pris. Några blad har börjat gulna och många av blommorna blev skördade lite för tidigt för att de ska bli så där stora och pampiga i vasen. Men det gör inte så mycket. Nu står de och sprider glädje på vårt överfulla matbord i vardagsrummet. Påbörjade syprojekt (inkl  symaskin), papper från Arbetsförmedlingen och inredningstidningar i en salig röra...


De är fina några dagar, och när 10 tulpaner kostar 49 kr och 15 tulpaner kostar 20 kr, då kans jag inte låta bli, ävenom de säkert blommat över ett par dagar tidigare än de dyra tulpanerna. Här diskriminerar vi ingen. Både blommor och människor är vackra även när de börjar skrumpna lite i kanterna.

Balkongväder

Igår eftermiddag var det 20 grader varmt på balkongen, enligt termometern. Jag vet ju att termomotern kan vida 15 plusgrader när i själva verket är lika många minusgrader ute i luften, men även om jag inte tror att det skulle vara varmt nog att sitta i t-shirt och dricka kaffe så börjar det närma sig nu. I helgen satt vi på terrassen i Knivsta och drack eftermiddagskaffe i solen. Härlig vårvinter-känsla när man sitter där med jacka och mössa på med en kaffekopp i handen och solen skiner en rakt i ansiktet.
När vi vaknade igår hade det snöat under natten, men det smälte snabbt bort och nu har vi näst intill barmark igen. Som sagt, inte väder för bara armar än, men det är trevligt att man inte måste klä på sig som en Michelin-gubbe längre.
Det börjar kanske bli dags att fundera på vårstädning av balkongen. Slänga gamla växter och mossa jag plockade till julpynt som ligger där ute. Jag skulle vilja pynta och göra det lite mysigt där, fastän det är för tidigt för växter än. Kanske hitta fina sittdynor till stolarna. och lite sånt.

28 februari 2012

Sen jul

I helgen var vi hos vännerna Heidi och Oscar i Knivsta och firade jul. Jättekul att träffa dem och se deras nya hus. Supermysigt radhus, samma typ och storlek som David och jag letar efter.
Patrik lekte med Amelie och Zacharias, fast kanske mest med deras leksaker... 

Partners in crime... Patrik och Amelie vaktar trappan så att ingen obehörig kommer mer från övervåningen.

På söndagen tog vi en promenad i solskenet. Zacharias och Oscar lekte i en lekpark, David fotade och där stod Heidi och jag med barnvagnarna och två sovande småttingar. Sämre kan man ha det!

Svanenmärkta böcker

Jag fortsätter min lilla kampanj för att alla kan göra nåt litet för miljön. Något som tar kanske 10 sekunder och inte kostar nånting är att skriva under Svanens bokupprop. Visa att det finns en efterfrågan på miljömärkta böcker!
Att låna böcker på bibliotek, av vänner och familj eller köpa begagnade böcker istället för nya är givetvis andra små handlingar vi kan göra för att göra en liten anings skillnad. Min fina svärmor har fått upp mina ögon för Bokbörsen. Massor av begagnade böcker! Många som inte går att få tag på nya. Har hittat några Mariane Keyes som jag kanske ger mig själv i present när jag förtjänat det. Lättläst chic lit. Det blir mest sånt nu, jag har inte tid att läsa så mycket som kräver djupare koncentration tyvärr.

För er som väntar så kommer jag att uppdatera bloggen med lite bilder och sånt snart. Igår ville inte bilduppladdningen funka.

24 februari 2012

Dagens planer

Idag ska jag hämta mina nya glasögon (en av sakerna jag sett fram emot), jag ska träffa finaste vännen Annis i Västerås (något annat jag längtat efter) och jag får veta hur det går med ketchupen. Egentligen skulle systerdottern Matilda varit hos oss igår och idag, men hennes pappa ställde in det i sista minuten. Hon bor hos honom i Köping, eftersom som min syster åkt till Kambodja (av alla ställen!) för att jobba. I onsdags fick jag dessutom veta att hon ska gifta sig! Hon åkte till Kambodja med sin pojkvän, som är dansk, och nu ska de gifta sig där i slutet av mars. Hade knappast väntat mig att hon skulle ha ett traditionellt bröllop, om hon ens nånsin skulle gifta sig. Men i Kambodja var ganska otippat, till och med för att vara hon.
 Och så i morgon åker vi till Knivsta för att fira jul. Vi brukar traditionellt fira en otraditionell jul med några vänner, och i år hamnade den julen visst i slutet av februari. Ska bli kul att träffa dem i alla fall. Tror Patrik får riktigt kul också eftersom de har två barn han kan leka med.

23 februari 2012

Promenad

Efter lunchen gick Patrik och jag ut på en lång promenad i stan. Vi hade med oss lite grejer till Röda korset och tittade in där när vi ändå var i närheten. Och så kom vi därifrån med två små udda blåmönstrade djupa tallrikar perfekta att äta glass eller fruktsallad ur och en svart blus med små prickar. 

 Man kan tro att dammarna i stadsparken svämmat över, men det är bara smältvatten som inte runnit undan än. Det var ju varit jättevarmt de senaste två dagarna, så snön smälter fort men det är fortfarande fruset i marken.
 Dammluckorna var öppnade, så det forsade vatten där det bara för nån vecka sen var helt fruset.

 Patrik fick ha vårjackan istället för tjocka overallen. Men fleecefilten med svarta katter är ändå skön att ha i vagnen.
Änderna kom simmande och undrade om vi hade några brödkanter med oss idag. Vi brukar spara kanterna vi skär bort från Patriks mackor och mata änderna med, men idag hade vi inte något med oss.

Vårljus

Det är riktigt vårljus ute idag. Då är det extra svårt att fota fönster, i alla fall när solen ligger på från det hållet.


Den här krukan hittade jag i snön utanför det stora secondhand stället Strömsbacka här i Sala. Tror det egentligen priset var ett par kronor, men jag köpte fler grejer och eftersom de ofta prutar lite för att jämna av priset lite så fick jag den gratis. Tung är den, och eftesom den legat ute i snön har den blivit lite snyggt, naturligt sliten. En härlig kombination av en klumpig kruka och skirt, sirligt mönster.


Till sommaren vill jag ha en ljusrosa pelargon, gärna en Mårbacka, i den men just nu får min Westerlund bo där. Det är sticklingar jag fick av en kompis som jobbade i Enköping förra sommaren. De är tagna utanför den berömda doktor Westerlunds hus, så det är inte vilken blomma som helst. Min kompis skulle alltså beskära plantan i jobbet, sticklingarna är inte stulna. Fast det skulle i och för sig vara mycket möjligt när det gäller henne. En riktig kleptoman när det gäller frön och sticklingar. Fast inte från ställen som säljer blommor så klart.

22 februari 2012

Vilken vecka...


För bara ett par dagar sen kände jag att allt bara stod still i livet. Ingenting hände överhuvudtaget, varken bra eller dåligt. Lite frustrerande, men samtidigt så trivs jag rätt bra med det mesta så det känns ju dumt att klaga. Men OJ så fel jag hade. När hände så här mycket på en och samma vecka senast? Och än har inte ens halva veckan gått... Jag hänvisar till bloggens underrubrik. Hur ska nu detta sluta??

21 februari 2012

Med vårljuset kommer längtan

Vilken skillnad det är ute nu. Jag var ute och gick idag och njöt av solen. Det börjar kännas som vår i luften nu, även om det ännu inte är så varmt att jag vill gå utan mössan några längre stunder.
När vårljuset kommer så börjar jag också drömma mig bort. Det gör jag ganska ofta. Visserligen trivs jag rätt bra med livet i stort, men usch vad jag är trött på att bo i lägenhet nu. Den här tiden på året brukar jag bläddra i inredningstidningar och titta efter detaljer jag tycker om. För att inreda ett helt hus i en stil, det är inte min grej. Visst skulle jag tycka det var underbart om man skulle kunna undvika de här lådlika bokhyllorna från IKEA, men nu har vi såna, och så länge de håller ihop så kommer vi nog att behålla dem. Men man behöver ju inte behålla ursprungsformen på dem för det... Jag har hittat en ny favoritsida. IKEA hackers.  Där kan man se hur andra gjort om sina IKEA-möbler. Ibland är de bara målade, ibland är de omgjorda till något helt annat. En del saker tycker jag om, andra är helt gräsliga. Men det är kul att se kreativitet, och hur olika man tänker när man ser en Billy-hylla... Lite färg, tapetsera bakstycket och kanske en snygg list så har man en helt ny möbel.

Bläddrat mycket i Allt i hemmet den senaste tiden. Tycker den är på lite lagom nivå, det är inte bara superstrama hem inredda helt i vitt med någon röd kudde i ett hörn. Några gamla nummer och ett par nya. Jag märker att jag dras till rustika detaljer nu. Helst äldre saker med en historia. Nyproducerade möbler med fejkad patina har jag svårt för. Det ser liksom inte äkta ut. Hellre en loppisfyndad byrå som man målat om i så fall. Och alla lapptäcken. Märker att jag kanske var lite trendigare än jag tänkt mig med mina lapp-projekt. Jaja. Jag gör det för att jag tycker om det, inte för att jag läst det i nån tidning. Däremot kanske jag hittat ett par idéer som jag tänker låna...

Nä, ett stort och fint kök vill jag ha. Med mycket bänkytor och plats i skåp och på hyllor. Kanske en tallrikshylla till och med? I slutet av förra veckan hittade jag jättefina gamla tallrikar som det nästan är synd att gömma i ett skåp när de inte används. Tanken är att våra trista, helvita tallrikar ska bytas ut och skänkas bort. 
Mer öppna hyllor vill jag ha. Skafferiet på väggen istälet för undanstuvat i ett skåp. Om vi inte har turen att bo i ett hus med stort walk in-skafferi. Eller vad säger man om såna skafferier egentligen? Ett skafferi-rum helt enkelt. Men fina burkar och hyllremsor.


Min mamma må ha en opraktiskt liten diskho, och ingen diskmaskin, men jag är lite kär i alla skåpluckor. Och högt i tak har hon också.

Just köket är jag verkligen less på. Fast det är ju lite finare i våra skåp nu när jag lagt in hyllpapper. Det tog ju bara några år innan det blev av. Alla skåp är omålade på insidan, och obehandlad masonit är ju inte något jättespännande material att mötas av när man öppnar luckorna. Nu saknas bara fina hyllremsor.


Jag håller på att fäscha upp köket så gott det går utan att göra några jättegrejer som att tapetsera om eller måla om skåpluckorna. Men flytta om lite, lägga in hyllpapper och förhoppningsvis klä extrabordet jag har kaffebryggare och sånt på med vaxduk. Ytan på bordet är jätteful, så det skulle göra rätt mycket om man gömde den. Att måla om är ingen idé. Det är ett IKEA-skrivbord som inte alls är tänkt att man ska ha i köket egentligen. Men det är en tillfällig lösning. Så länge vi bor kvar här. Och det ger oss ju lite extra yta.
När jag städade ut skafferiet och flyttade om där märkte jag att det fanns plats för köksassistenten, så nu bor den där bland pasta och frukostflingor. Jätteskönt att få bänken där den stått ledig. Förut har jag ju bakat bröd en gång i veckan, men just nu så har vi dragit ner på mjukt bröd, så då används den inte så ofta. Då kan den lika gärna stå där i sitt nya garage med grönrutigt golv tills jag behöver den. Troligen ska jag väl baka bullar till Patriks födelsedag i alla fall, så då kommer den väl fram en stund igen.

Fem små saker

Jag brukar försöka tänka lite miljömedvetet i vardagen. Det finns så mycket små saker man kan göra som ändå gör lite skillnad - i alla fall om fler än jag gör liknande val. Man behöver ju inte lägga om hela sitt liv, bara göra ett par små medvetna val när man ställs inför dem.

Jag brukar

  • Köpa ekologiska, rättvisemärkta och/ eller lokalproducerade varor när jag har möjlighet. Kaffe och bananer är sådant som jag uteslutande köper ekologiskt. Det används enorma mängder gift i odlingarna. Tyvärr tycker jag att utbudet av ekologiskt te inte är så stort som jag skulle önska, för även där används mycket gift. Tepåsar är inte nån favorit, ofta är det för parfymerat, eller så är det väldigt låg kvallitet på teet. Men Kung Markattas gröna te är riktigt gott. Ekologiskt och rättvisemärkt dessutom.
  • Handla mycket second hand. Kläder, porslin, inredningsdetaljer, böcker... En aning mindre efterfrågan på nyprodcerade varor blir det ju i alla fall. Sen handlar jag gärna på ställen där pengarna går till bättre behövande dessutom.
  • Sopsortera. I vårt soprum finns behållare för olika förpackningar, så det är liksom ganska självklart att vi sorterar redan från början.
  • Äta frukt och grönt efter säsong. Gurkor och tomater är mycket godare (och billigare) på sommaren. Ju mer nyplockade de är, desto mer smakar de. Det säger sig själv att spanska tomater inte smakar lika bra som svenska när de rest tio gånger så långt. Kylförvaring får dem dessutom att tappa smak och få konstig konsistens.
  • Äta mer vegetariskt. Det börjar bli uttjatat, men köttindustrin är inte så bra för klimatet. Fast jag tycker att betande kor är viktigt för den biologiska mångfalden (kossor, hästar och får betar på helt olika sätt, så säg inte att man ska byta ut alla kossor mot får så löser man problemet...) och de har en viktig roll i vår kulturhistoria. Däremot tycker jag inte om de stora köttfabrikerna. Många vet inte vad man ska äta om man inte ska äta kött, men det finns massor av okomplicerad mat som inte innehåller kött. Om man byter ut ett eller ett par mål i veckan mot vegetariska så behöver man inte bli jätteduktig på att proppa i sig baljväxter och sojabiffar. Raggmunk, omelett med t ex svampstuvning eller tomatsoppa är några av mina favoriter. Eller varför inte en paj? Jättebra om man har grönsaker som börjar vissna, så slipper man slänga mat i onödan. 

20 februari 2012

Ketchupen och jag

Visst är den lite märklig, den där ketchupeffekten. Man stretar på i vardagen, med en del medgång men också ett visst mått motgång. Den där motgången märker man ju oftast av mer än medgången. Den tar mer på krafterna. Den ställer i alla fall till med mer än medgången. Man måste tänka om, ta nya tag och hitta kraft och inspiration till vad det nu är man kämpar med som inte går som man vill. Sen en dag, eller rent av söndagkväll, så säger det bara "smack" och så har man en stor ketchupblaffa där framför mig. Helt plötsligt, efter allt skakande och ruskande verkar det som om något gått rätt. I alla fall en bit på vägen. Och nånstan ska man ju börja i alla fall.

19 februari 2012

Söndagsutflykt

Idag hade vi en bilpools-bil bokad och gav oss ut på en liten utflykt. David skulle titta efter lite örnar och rapphöns och andra fjäderfän, och Patrik och jag tyckte det var kul att följa med.
Såna här gånger är det perfekt att vara med i en bilpool. Vi har inte behov av en bil mer än nån gång ibland, och alla som äger eller funderat på att skaffa bil vet att det är långt ifrån billigt. Även om man inte kör bilen så kostar den ju pengar. Om man då går med i en bilpool istället så är man många som äger en eller flera bilar tillsammans, och förrutom medelmsavgiften så betalar man bara för när man använder bilen. Sparar både pengar och miljö, för visst är det så att man lätt tar bilen om man ska uträtta ett ärende en eller ett par kilometer bort. Om man inte har nån egen bil finns ju inte den möjligheten, och då sparar man ju mycket onödig bilkörning.

 Vid Biskopskulla stannade vi och plockade fram kikare och pulka. Här ska det nämligen finnas både örnar och rapphöns. Och mitt ute på en åker låg det 14 tjocka små rapphöns i snön.
Patrik har upptäckt det roliga med pulkan. Förra gången vi var ute satt han mest och undrade vad vi nu hittat på, men den här gången blev han arg så fort han inte rörde sig framåt. Det bådar gott inför kommande pulkasäsonger!

 Det var egentligen lite tidigt för lunch, men det är ett bra ställe att rasta på, så vi dukade upp vår matsäck vid kyrkan.
 Vi hade en otrolig tur med vädret. När i åkte i morse var det grått och trist, men precis när vi skulle äta blev himlen blå. Och när vi åtit klart och åkte vidare så blev det mulet igen. Just nu är det ett par plusgrader och snöar. Skönt att man får sitta inne... Jag gillar snö, men då ska det vara kallt också. Slask är bland det värsta jag vet.

Patrik blev lite otålig medan hans mat värmdes i vattenbad, så han trummade på sin termos istället. Min gamla Rough Neck-termos med Snobben och Woodstock på. Kul att den kommer till användning!

Väl hemma igen åt Patrik och jag mellis, jag har sökt ett par jobb och nu väntar lite pyssel med tyg och sånt. Mer bilder på det senare.

17 februari 2012

Tyst och stilla

Det är så märligt tyst här hemma. David är ute på en promenad med Patrik i solskenet och jag väntar på att kaffebryggaren ska bubbla klart. Tyvärr är det inte kaffe. Det skulle vara väldigt gott nu. Nä, jag har istället kalkat av den. Det ska ju göras med jämna mellanrum, och nu var det ett tag sen.
Oftast brukar jag köra igenom lite citronsyra i vattnet ett par gånger, och sen "brygga" med bara vatten ett par agånger för att få bort resterna. Den här gången använde jag ättika istället. 1 dl ättika och 6 dl vatten. Sen ska jag köra igenom rent vatten fyra gånger för att få bort smaken. För ättika och kaffe är ingen bra kombination.


Så här vill jag att köksbänken ska se ut igen. Undrar om det får bli mitt eftermiddagsprojekt när jag klarat av mina måsten. Eller om jag ska sy lite. Vi får se. Dags att dra på sig stövlar och gå ut på äventyr igen.

Fina fynd

Fredag betyder som bekant sovmorgon. Att sova till halv åtta istället för strax efter klockan sex på morgonen kanske inte många betraktar som sovmorgon direkt, me som småbarnsmamma är det en lyx. David och Patrik har just gått ut. De ska hälsa på på Davids jobb. Det var lite avtackningar och födelsedagar och sånt som skulle slås samman och firas, och Patrik brukar vara en välkommen gäst.

Igår var vi till Röda Korset med en kasse grejer igen, och självklart charmade han tanterna och farbröderna där. Jag gjorde några fina fynd också. Tyvärr inga barnkläder den här gången, men jag brukar i alla fall kolla om de fått in något i Patriks storlek.
Två supersöta förkläden för 10 kr/st. Sydda av tanterna i kretsen antar jag. 

Båda är av den modellen som kan knyter runt midjan.

På det ena är det två fickor och en ditsydd lapp med rosor på.

På det andra är det en ljuvlig sommaräng. Man kan nästan känna doften av rödklöver och gulmåra när man tittar på det. Ser ut som om det kan ha varit en gardin innan det fick nytt liv som förkläde tycker jag. Sånt är kul. Göra nya saker av gamla, helt i min smak. 


Inrednings- och handarbetstidningar. Älskar att bläddra och inspireras eller drömma mig bort. Hur man än anstränger sig så blir vårt trista lägenhetskök aldrig ett rustikt franskt lantkök... Men jag kan sno idéer för att få det lite mysigare i alla fall. Börjar bli trött på plastbyttor och IKEA-porslin. Dreglar över Ib Laursens Mynte-serie och det italienska porslinet från Rice. Kanske ser det pastelligt ut för att vara jag, men de är liksom pastelliga på rätt sätt. Formen gör att de känns rejäla ändå. Inte på det där 80-tals-viset.


Och så köpte jag tre träfärgade ramar som jag ska måla och göra tavlor till Patrik av. De ser inte så roliga ut, så jag lägger inte upp nån bild på dem. Trävita, obehandlade ramar vet nog de flesta hur de ser ut.
Jag skrev ju igår att jag vill göra hans del av sovrummet lite mer färgglad och barnslig. När jag var liten hade jag en pekbok som numera bara består av lösa sidor. Jättesöta djurbilder med enfärgade bakgrunder. När jag kommer till pappa nästa gång ska jag klättra upp på vinden och leta reda på dem. För ett par år sen städade och sorterade jag och min bror allt som låg där uppe, så jag vet var de finns. Från att ha varit ett lager prylar som täckte nästan hela golvytan på vinden har vi slängt massor av skräp (sånt som ska slängas, men man kan inte elda det i pannan eller slänga i vanliga soporna. Då hamnade det på vinden...) och sorterat upp våra personliga tillhörigheter, julpynt och sånt som ska skänkas till klädinsamlingar och liknande. Det är en jätteskillnad, det såg nästan tomt ut när vi var klara... 

Om en timme ska jag iväg till optikern igen och se om ögonen blvit mindre trötta. Senare i eftermiddag ska jag till Arbetsförmedlingen och bråka igen. Eller förhoppningsvis inte bråka. Jag ska dit och fråga efter min handledare. Hon hade ju inte några mötestider på fredagar, men satt i kundmottagningen så jag kunde gå dit och prata med henne direkt sa hon som skrev in mig. Så nu rullar det förhoppningsvis på. Men jag vågar inte hoppas för mycket.

16 februari 2012

Morgontankar

Den här stunden på morgonen tycker jag om. Patrik leker med sin krokodil, jag dricker morgonkaffe och funderar på vad vi ska hitta på idag. Vi ska leka, så mycket vet jag. Leka och gosa. Och så ska vi gå ut en sväng. Vart vet jag inte riktigt. Jag kanske skulle packa en kasse med saker vi inte vill ha och gå till Röda Korset med dem? Det är så himla skönt att rensa bort grejer! Vi har en hel del nere i förrådet som är för fint för att slängas, men vi har ingen glädje av det... Men än så länge nöjer jag mig med att plocka saker ur lägenheten.


Sen är jag sugen på att fortsätta göra små men effektiva ändringar på inredningen. Det är kaos i köket... Man borde kunna flytta om lite så att det inte ser lika rörigt ut... Åh, vad jag önskar mig ett kök med fler skåp!
Och det vore kul att göra nåt åt Patriks hörn av sovrummet. Göra det lite barnsligare. Just nu har han en tavla, som min syster målat, och en mobil med segelbåtar, som han fått av sin farmor, över sängen bara. Och alla hans möbler är vita. Det kanske behövs lite mer färg? Vi köpte ju en vägghylla när vi var på Ikea. Den kanske man skulle försöka få upp?
Vi får se vart funderingarna leder. Jag hinner aldrig så mycket som jag skulle vilja om dagarna, men nånting ska jag väl få gjort hoppas jag!

15 februari 2012

Uggla i soffan


Inspirationen fortsätter att flöda. Jag har förälskat mig i ugglor för tillfället. Det finns nåt charmigt över dem som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Men eftersom nya soffkuddar är vad jag riktat in mig på så ville jag göra en ugglekudde.
Applikationer har jag inte gjort på många år. Tror knappt jag gjort nån sen jag gick i mellanstadiet... Men det är ju kul, och jag ville hellre ha ett personligt än perfekt resultat.

Jag började med att skissa en mall. Inte för mycket detaljer, men det skulle synas tydligt att det var en uggla.

Sen kastade jag mig in bland tygbitarna för att hitta lämpliga färger. Lite galet, lite gulligt var tanken. Jag skissade delarna på tyget och klippte ut. Till ögon tog jag två stora svarta knappar.













Bakgrunden fick bli puderrosa, och till baksidan valde jag ett kakigrönt tyg med svart mönster. Missmatching är kul!












Delarna sydde jag ihop med en tät, bred sicksack. Svart tråd blev snyggast, det blir tydligast konturer då.










Näbben sparade jag till sist när jag sydde ansiktet så att det inte skulle bli en söm rakt över den.













När Ugglan var klar och fastsydd på framsidan av kudden sydde jag fast bakstycket med raksöm, och efter att innerkudden stoppats i sydde jag ihop den sista kortsidan med smygstygn
Och här har vi den färdiga kudden. Jag sydde fast spetsar på sidorna, det såg så tomt ut med bara en massa rosa tyg. Spetsarna har jag fått efter min farmor. Jag fick en stor kasse med virkade, knypplade och vanliga hålsömsspetsar när vi städade ur deras hus. Det är alltid kul när man kan använda dem till något.


13 februari 2012

Lyxmiddag

Fastän det bara är en vanlig måndag så åt i en riktigt lyxig middag i dag. Med våra mått mätt i alla fall. Vi köper väldigt sällan färsk fisk, men i går när vi var i Uppsala och storhandlade såg vi att det fanns färsk abborre till vettigt pris, så vi passade på.

Sen var det ju det här med att fjälla och rensa fisk. Eftersom vi så sällan köper färsk, hel fisk så är ju ingen av oss så vana med sånt. Men efter ett tag lyckades vi få bort de flesta fjäll i alla fall.

David rensade, jag stekte. Fisken saltades på in- och utsida och panerades i ströbröd. I de andra kastrullerna finns potatis, spenat och smält smör med mycket pepparrot. 

Och här har vi resultatet. Ingen blixt och dålig belysning, men det blev väldigt gott i alla fall. Lite lyxig mat för att bara vara en vanlig måndag, som sagt. Men man ska uppskatta vardagen och unna sig något extra gott bara för att man kan ibland tycker jag.

Svenska äpplen

En av mina många åsikter vad gäller konsumtionsvanor är att vi är alldeles för dåliga på att se våra egna tillgångar och ta till vara dem. Vi sneglar gärna avundsjukt mot sydligare breddgrader och glömmer bort våra inhemska frukter och grönsaker. Vi köper äpplen som Granny Smith och Royal Gala från Sydeuropa eller rent av Nya Zeeland när vi har underbara svenska äpplen i affärerna. Tyvärr är vi som konsumenter bortskämda med de perfekt formade, glansbehandlade frukter som trängs i affärernas fruktdiskar. Vi lockas av starka färger och löften om saftiga, fasta äpplen med mycket smak. Hur spännande ser då ett lite stött, ojämnt litet Cox Orange från Kivik ut?  
Ofta har man fördomen om att svenska äpplen bara är goda på sommaren, direkt från träden. Mjöliga äpplen tycker jag inte alls om. Nä, fasta och syrliga ska äpplen vara. Och såna finns väl inte svenska att köpa nu? Inte i alla affärer, tyvärr, men man kan alltid fråga i butiken varför de inte har några svenska äpplen. För det finns underbara frukter. Många sorter måste lagras flera månader för att bli riktigt, riktigt goda. Elise är ett av dem. Massor med smak, goda både färska och i paj eller äppelkaka. Aroma ser man ofta i butikerna på hösten. Jag förstår verkligen inte varför, för det är ett äpple som verkligen vinner på lagring. Det smakar helt annorlunda om man äter ett nu jämfört i september. Det är som två helt olika äpplen!

När vi handlade i går sålde de just Elise väldigt billigt, 10 kr/kg. Så vi köpte en stor påse. Patrik äter ju mycket äpplen, och jag fick en frukt- och svamptork i julklapp så här ska göras äppelchips!


Jag kärnade ur äpplena med en äppelpipa och skar dem i ringar, så gott det gick. Tunna skivor ger krispiga chips, lite tjockare skivor blir lite sega äppelbitar. Vill man inte äta äppelchipsen som de är är de jättegoda att ha i kakor (skär dem i så fall i mindre bitar innan de blandas i degen) eller till fil/yoghurt eller gröt.


Skivorna breddes sen ut i ett lager/hylla i torken. Vill man så kan man smaksätta skivorna med lite kanel eller kardemumma, men man ska hålla sig till en smak/torkning eftersom de torkas med varmluft som cirkulerar. Kryddorna blåser runt mellan de olika hyllorna och blandas annars.


Så nu står torken på köksbordet och susar. Självklart kan man torka äpplen och andra frukter utan en elektrisk tork. Trä dem på en blompinne eller en tråd och häng över ett varmt element eller intill en kamin eller vedspis om man har en sån. Se bara till att fruktbitarna hänger luftigt.

En annan fördel med svenska äpplen är att allergiker oftare tål dem, förutsatt att man inte är kraftigt allergisk. Själv får jag ofta ont i magen om jag äter mer än nåt enstaka äpple, men de flesta svenska äpplen går jättebra.

11 februari 2012

Fortfarande vackra

Till sist växte sig mina vackra, lila tulpaner lite för långa, även för min smak. De hängde nästan ner i bordet och bladen hade gulnat och börjat skrumpna ihop. Men blommorna var ju fortfarande vackra, bara en som var på väg att vissna ordentligt. Buketten var ju inte tillräckligt vissen för att kastas, men den såg inte specielt rolig ut heller. Så jag kapade av stjälkarna och satte blommorna tre och tre i små vaser istället och så har jag fått ett par dagars njutning till. 

Jag älskar såna här tulpaner som slår ut ordentligt och inte fortsätter vara knoppiga. Bladen får gärna spreta åt alla håll och några stycken får till och med falla av och ligga kvar på bordet den sista tiden. Nån gång har jag sagt att jag vill leva som en tulpan. Ständigt växa (ja, kanske inte växa fysiskt då. Trivs rätt bra som jagär) och sträcka mig mot nya mål, blomstra, utvecklas och verkligen leva in i det sista. Att få ha kvar den där livsglädjen och gnistan och liksom inte bara tyna bort.

10 februari 2012

Fredagspyssel

Fredagar är lite speciella för mig. Dels för att det är min "lediga dag", alltså David är hemma och tar hand om Patrik och jag får tid att pyssla, gå till Arbetsförmedlingen (jag borde få VIP-behandling snart...) och bara tänka på mig själv. Även om att vara mamma är det bästa jag vet så är det jätteskönt att få den här pausen och bara få vara ego och ladda batterierna. Inte minst för Patriks skull, då får han all min uppmärksamhet när vi busar och gosar. Var sak har sin tid. När han blir lite större så kan vi ju pyssla tillsammans, men än är han lite liten för det. 

Förra veckan var jag ju en aning frustrerad på Arbetsförmedlingen. Det är jag väl fortfarande, tycker inte alls att deras system funkar bra. Jag vill ha ett jobb där jag får lön, jag tar vad som helst. Men i deras system så måste jag fylla i några specifika jobb jag är intresserad av, som de sen kan förmedla. Suck...
Jaja, efter lite om och men så är jag i alla fall äntligen inskriven. Men handläggaren jag tilldelats har bara tider på tisdagar och torsdagar, och det är ju bara fredagar jag kan i nuläget. Så jag ska dit när hon sitter i kundmottagningen och prata med henne istället. Fortsättning följer!

Efter en tur på Röda Korset och det stora second hand-stället Strömsbacka (kom hem med två blusar till mig, fyra par byxor till Patrik, en blommig tygstuv och ett par sidenband. Sån här shopping älskar jag!) kom jag hem till symaskinen. Har längtat efter att sy några dagar nu. Jag känner för göra om här hemma, och man behöver ju faktiskt inte krångla till det. Nya fodral till kuddarna i soffan gör rätt stor skillnad. Och lappteknik tycker jag om. Lekfullt och prydligt på samma gång. Så kuddfodral av lappar fick det bli.

Jag plockade fram gamla örngott och tygbitar som bara ligger och väntar att nån ska göra något kul av dem. Det finns en hel del sånt här. (En bättre förvaring för mina tyger skulle inte vara helt fel, just nu ligger de i en hög i en stor blå IKEA-kasse... Jaja, det blir väl i drömhuset.) 
Blommigt, rosa och grönt var jag ute efter i första hand. Lite lagom romantiskt utan att bli sliskigt. Vi har ju inte så puttignuttig inredning i övrigt, så lite rosa och lite rosor vågar jag ha.

Jag klippte remsor, ca 8 cm plus sömsmån, och testade olika kombinationer. Fastnade för den här. Nålade och sydde ihop dem på min fina Husqvarna Combina som jag fått efter Davids mormor. Underbar gammal fin symaskin. Inga lyxiga sömmar, den kan sy olika varianter av sicksack och raksöm, men det är ju precis vad jag behöver. 

Det gick ju väldigt smidigt, så jag slängde ihop ett fodral till när jag ändå höll på, men det fick bli i huvudsak grönt och blått istället, nån måtta på det romantiska får det väl ändå vara. Fast det smög sig in en ros på mittenrutan ändå. 
Det fodralet sydde jag av rutor, 10x10 cm plus sömsmån. 
Ingen tjusig dragkedja eller knappar att stänga fodralen med, de syr jag ihop med smygstygn i kväll. Ganska glesa stygn så de går lätt att sprätta upp när det är dags att tvätta fodralen, eller helt enkelt byta ut dem. Vi får se vad som blir aktuellt först.



Sen har vi ju den här lille busen. Eftersom jag hade strykjärn och symaskin framme fick han inte vara i vardagsrummet, utan han höll David sällskap i köket. Fast han blev ju lite nyfiken på mig där på andra sidan glasdörren, så han kröp ut i hallen för att undersöka saken närmare...

Just nu känner jag bara att det var jätteskönt att äntligen få komma nånstans med Arbetsförmedlingen, och OJ vad kul det var att sy idag! Fler små projekt kommer säkerligen att dyka upp här. Känner att jag är på väg in i en kreativ fas. Nu undrar säkert ni som känner mig om jag inte alltid är det, med tanke på att jag alltid har minst en stickning på stickorna, och säkert tre-fyra till planerade. Och visst kan det vara så. Men stickar gör jag ju så mycket. Det är jättekul att låta kreativiteten flöda på andra håll. Jag är sugen på att måla möbler och testa decoupage här näst. Men innan dess blir det nog mer sytt och stickat tror jag.

08 februari 2012

Nödvändigt eller onödigt?

Jag vet att jag riskerar att trampa på många ömma tår nu men... Jag gör det ändå. Det är mina åsikter och jag står för dem.

Rubriker i tidningarna om utmärkelser som delats ut. Jättekul att folk får officiella erkännanden när de gör nåt bra. Jag säger inte att utmärkelserna är oförtjänta. Jag tycker bara syftet med dem är trist. Att de behövs överhuvudtaget.
Anton Hysén t ex. Jag kan ingenting om fotboll. Totalt ointresserad. Men jag vet att han är bög, för det stod i tidningarna förra året. På ett sätt kunde jag inte bry mig mindre. Vad har jag för intresse av vem han blir kär i? Jag brydde mig inte innan han kom ut, så varför ska jag bry mig nu? Samtidigt tycker jag att det är otroligt bra att han är ärlig med vem han är (och därför är han ändå värd priset som Årets homo. En förebild för många unga killar, och jag hoppas att fler vågar vara ärliga med vilka de är tack vare honom.). Det är bara så himla synd att det tydligen krävs att man talar om när man inte är hetero, att man är annorlunda mot vad som förväntas. Hur många sätter sig mer med vänner och familj och talar om att de är hetero liksom?
För egentligen är man väl inte annorlunda för att man är homosexuell? Jag tycker inte det. Vi är alla människor. Vi äter, vi skiter, vi skrattar, vi gråter... Man pratar om lika rättigheter att bli föräldrar, och fram till nyligen att gifta sig på lika villkor. Att homo-, bi-, och transpersoner ska behandlas som alla andra.
Samtidigt verkar det finnas ett behov av att visa upp att man är just annorlunda. Gaygalan, Pride-festivalen, tidningen QX...
Jag har en känsla av att om det fanns en Hetero-gala där priset Året homo delades ut skulle det vaja hets mot folkgrupp-flaggor...
Visst är det bra att visa att alla människor inte är heterosexuella, men samtidigt kan jag känna att det kanske blir något av en freakshow istället. "Kolla på de där bögarna i sina paljettklädda stringkalsonger!"
Visst går det framåt med acceptansen för samkönade relationer. Men det är en lång bit kvar. En väldigt lång bit.
När speciella galor, tidningar och festivaler inte behövs längre, när ingen måste riskera att bli utstött från familjen eller förlora vänner - har vi kommit nånstans med jämlikheten.

Det kanske är nån som läser det här och tycker att HBT-personer visst behöver galor och festivaler för att visa att de finns och inte tänker ge sig. Fine. Jag förstår att de inte vill vika ner sog för heteronormen, och den kampen stöttar jag helhjärtat. Jag tycker bara det är synd att den kampen ens behövs.

Den dagen Patrik talar om för mig att han är kär för första gången tänker jag inte fråga vad hon heter. Jag tänker fråga "I vem då?".

Vardagslyx

Ibland måste man unna sig lite vardagslyx. En kaka till förmiddagskaffet, en chokladbit, en varm och fluffig sjal i kylan.
Jag skämmer bort mig med blommor just nu. Jag älskar tulpaner i alla former, så jag njuter verkligen nu när det är säsong. När vi väl har vårt drömhus kommer det att finnas mängder av tulpaner överallt i trädgården. De ska få förvilda sig och sprida sig som de vill i rabatterna. Visst blir det så att man gräver upp lökar ibland, men det är ju bara att stoppa ner dem igen i så fall.
Papegojtulpaner, liljeblommande och dubbla är det dock något visst med. Men liljeblommande ser man väldigt sällan bland buntarna på ICA...
Just nu står det en bukett med syrenlila, dubbla skönheter på bordet. Stjälkarna har blivit slingriga och har böjt sig mot fönstret i andra änden av rummet, så en kaskad av ljuvliga tulpaner väller över kanten på vasen.


07 februari 2012

Autokorrigering

Ibland blir det ganska intressant med autokorrigering... 


Hur fick de "Sångkort" till "stångkorv", och hur många söker efter stångkorv på Bokus.se?

06 februari 2012

Färdig

Jodå, jag fick koftan klar igår. Äntligen. Mjuk och skön blev den. Mycket mjukare än jag trott. Drops Karisma visade sig vara en positiv överraskning. Superwash-garner är ju lite känsliga för blockning, och kanske töjde jag delarna en aning för mycket. Men garnet blev så mycket gosigare, så det är det värt. Skönt med garn med lite sträv ullkänsla när man stickar, men blir så här mjukt efter blockning. 


Efter bakstycket var jag trött på slätstickning, så jag la till en fläta på ärmen. Hela vägen från början på mudden upp till halsen, så axeln är lite annorlunda mot mönstret. Jag maskade av för axel som vanligt, men sparde 12 maskor och stickade en fläta på de 8 mittersta och två aviga på sidan av den.


Jag tycker alltid ärmar blir aningen fö korta, så jag stickade några cm extra. Jag vet inte om de var blockningen, eller om ärmen faktiskt var lagom lång innan jag gjorde ändringar. Men de blev väldigt långa. Skönt att dra över vantkanten när man är uta, men lite opraktiskt när man är inne med en vild liten pojke. Men de går ju att vika upp.


Svårt att fota sig själv. Svårare i dåligt ljus utan blixt, suddigt och konstigt. När jag fotade med blixt försvann nästan flätorna. Fem knappar istället för fyra, vinröda så de skiljer sig lite från garnfärgen. Kroppen stickade jag fem cm längre än det stod i mönstret. Jag har lång rygg och ville undvika en glipa i bak när jag böjer mig fram. 


Den är gosgodkänd av Patrik också. Det är nästan viktigast.

Stickad på stickor 4,5
12 nystan Drops Karisma gick åt.
Mönstret hittar man här.